TOLFA Pushkar | www.kruuse.com

Sök

TOLFA Pushkar

Kära KRUUSE

Det är nu lite mer än 3 veckor sen Nynne och jag kom hem från en fantastisk och inte minst lärorik vistelse i Indien. Vi arbetade under 3 veckor som frivilliga veterinärstudenter på Djursjukhuset ”Tree Of Life for Animals”, bättre känt som TOLFA i Pushkar.

KRUUSE var så vänliga att donera flera nödvändiga material till TOLFA, som Nynne och jag tog med oss i en stor väska, som blev donerad av djurskyddsorganisationen Dyrenes SOS.
Det togs emot med stor gläldje och tacksamhet att ett dansk företag som KRUUSE tänker på djurens välfärd i Indien.



TOLFA
TOLFA grundades 2005 av den brittiske sjuksköterskan Rachel Wright. På dåvarande tidspunkt var det stora problem medd rabies, som årligen krävde många dödsdall både bland vuxna och barn. Det var därför Rachels vision och hopp, att minska dessa dödsfall genom rabiesvaccinering och neutralisering av gatuhundar i Pushkar. Organisationen är non-profit, och existerar uteslutande på grund av donationer från större djurskyddsorganisationer som WSPA, andra Welfare Trust och de frivilliga eldsjälar som veterinärstudenter, veterinärer och andra frivilliga som betalar för deras vistelse på sjukhuset.



Vårt arbete som frivilliga veterinärstudenter
TOLFA består av två kennlar, en karantänlada, en valpgård och två stora inhängnader för stora husdjur. Det fanns ca. 300 inlagda hundar och omkring 50 kor och åsnor och några apor, som dagligen krävde behandling för diverse frakturer och bitsår.
Vi arbetade 6 dagar i veckan mellan 9-17. Ofta blev klockan över 17 innan vi kom iväg från sjukhuset, eftersom det kom extra patienter dit. Den lokala befolkningen kom ofta förbi sent på eftermiddagen med deras kor och getter, och dessa skulle naturligtvis också undersökas och behandlas.



Påkörda och svårt skadade hundar med multipla frakturer, stora inflammerade sår och hundar med rabiesutbrott var en del av vardagen i Indien.
Dessutom fick vi veta att de tidigaste stadierna av rabies, leversjukdomar och valpsjuka blev observerade i valpgården och försökte behandlas, om möjligt.



Många av hundarna hade svåra neurologiska störningar på grund av en ihållande infektion av valpsjuka, en virusinfektion som infekterar nervsystemet. Hundarna kunde därför inte hålla balansen när de gick, och enskilda hundar hade svårt att äta och dricka på grund av "skak störningarna".

Vi måste erkänna att det är en stor skillnad mellan Indien och Danmark. I Indien är man mycket ovillig att avliva djur, vilket  gav Nynne och mig några etiska dilemman. Ska man avliva en påkörd valp som kommer behöva amputera ett bakben? Ska man avliva en hund med ihållande infektion av nervsystemet, som tillsynes inte har ont, men som inte kan äta och dricka själv? Ska man avliva en apa med ett brutet ben, när den med ett trasigt ben, kanske inte kan upprätthålla sitt territorium och hierarki i flocken? Kan en ko på 400kg klara sig på 3 ben? Vi blev snabbt överens om att detta är ett mycket personligt ställningstagande 
eftersom det kräver att man definerar djurvälfärd med sina egena ord, känslor och tankar. På TOLFA gav man alla djuren en chans och den inställningen till livet, där man inte har kontroll över liv och död, hade vi stor respekt för.
En annan stor skillnad var, att vi på TOLFA inte hade tillgång till de diagnostiska verktyg som vi hade hemma. Det betydde att vi måste hålla oss till vår fackliga kunskap och skärpa våra sinnen för att kunna hjälpa djuren i akuta situationer. Vätsketerapi och smärtstillande blev därför snabbt administrerat till påkörda och traumatiska djur, för att stabilisera dem innan vidare utredning av deras tillstånd.

ABC - program
Under de 7 år som TOLFA har existerat har antalet rabiesfall mnskat med 70-80%. Runt om på Pushkars gator kan man tydligt märka av resultatet av dessa ABC-program (Animal Birth Control programs, som omfattar neutralisering och rabiesvaccinering). De flesta gatuhundar vi mötte hade TOLFA’s märkning i vänster öra, som ett tecken på att dessa hundar har blivit rabiesvaccinerade och neutraliserade.

Under den tid vi var på sjukhuset gjordes 6-8 neutraliseringar och rabiesvaccineringar om dan, och totalt 150 hundar under de 3 veckor vi var på sjukhuset.



Under sakkunnig övervakning och vägledning av sjukhusets två veterinärer, Dr. Ashok och Dr. Mukesh, fick Nynne och jag lov att utföra dessa operationer och vaccinationer. I Indien använder man andra operationstekniker än dem Nynne och jag har lärt oss. Bland annat utför de ett "sidosnitt" på sterilisationshundar, vilket betyder att man öppnar hunden på höger sida av buken. Jag var personligen något skeptisk till detta, men fick erfara, att själva operationstekniken var enkel att använda och att hundens operationssår läkte överraskande snabbt eftersom det var bra blodförsörjning i sårranden.

Helping animals – Helping People
Sjukhuset har omkring 35 anställda, alla pojkar/män i åldern 18 – 55 år. Det är männen som försörjer familjen i Indien,det är därför dem finns på arbetsmarknaden. På grund av fattigdom har Indien stora problem med alkoholism och missbruk. Under de sista åren har Rachel därför ansträngt sig för att hitta rätt personer till TOLFA. När hon letar efter personal till sjukhuset väljer hon personer från familjer som hon vet har en låg inkomst, och där hon vet att det finns problem med alkoholism. På TOLFA får de anställda en bra lön, ca. 800kr i månaden. En ”genomsnitlig” indiers inkomst är på 300kr. De anställdas lön går uteslutande åt till att försörja familjen som ofta består av 10-15 personer. TOLFA är därför inte enbart en organisation som hjälper djuren i Indien, men även en organisation som försöker hjälpa indierna ut ur fattigdom genom att ge dem anställning och en bra lön.

Nynne och jag hade ett tätt samarbete med de anställda, och vi hade stor respekt för deras passion och arbetsinsats med att hjälpa djuren. För dem var det inte bara ett jobb, det var även en önskan om att hjälpa djur i nöd.



En lärorik vistelse
Vi har lärt oss mycket uder vår vistelse på TOLFA. Att uppleva de mycket annorlunda villkoren, problemställningar och utfodringar som det är att jobba med gatudjur i Indien, har utvecklat oss både fackligt och personligt. Vi har fått stor erfarenhet inom kirurgi och medicinsk behandling av många olika djurarter. Vi har fått flytta några gränser kring vår uppfattning av djurvälfärd och särskilt utmanades vi på våra etiska aspekter, speciellt om amputation av fram och bakben. Vi såg många hundar på 3 ben och de klarade sig överraskande bra. De var inte hämmade av att sakna ett ben, och många gånger upplevde vi att de kunde springa snabbare än andra hundar.



Tack
Ett stort tack till alla anställda på TOLFA för deras ihärdighet och passion för att hjälpa gatudjuren i Indien, men även för deras mottagande och öppenhet, samt deras tacksamhet för den hjälp Nynne och jag kunde bidra med som veterinärstudenter.

Vi vill än engång tacka KRUUSE för ert stöd till TOLFA.

Med vänlig hälsning
Nynne B. Eriksen och Rikke W. Larsen
Veterinärstudenter vid Köpenhamns Universitet.